Vi, i den drömmande generationen
har jobbat så hårt för ett drägligt leverne
bortom monetarismens överklädda modehus.

Nu får vi ro
att leva undan världens bestialitet
i denna ovissa krigsförklaring mot kärlek
och glädje
som världens regering hånflinar
upp i ansiktet på oss.

I trasor ser vi med tillförsikt på framtiden
som är målet
så länge tid och rum finns.

Och ändå, allt är bara snack
för Gud är ordet.

Så var står vi nu?