i sakta mak
genom antydningarnas land
med underkylt duggregn
i hjärta och lungor
när inte dimmorna helt lindar in
mitt yttre och inre
kringränt av dofter lukter odörer
minnen en rännil av tid
konturer upplöses
en nötskrikevarning överrumplar
som ett dödsskrik ut
över frostvita mattan av myrmark
tjälen lägger sej
stigstegen sviktar knarrande
dagen går tårande över
i skymning och svärta
jag andas tyngre nu
tvekande dröjer jag där
söker vila och lyhördhet
kraft att ta mig över tröskeln
till samtal med dej
som också söker vägarna mellan oss