Hon satt vid skogens tjärn
Hennes tunna vingar bar henne inte
Hon frös

Tittade mot himlen
Försökte räkna
Alla dess stjärnor

En liten snyftning slapp ur henne
Oändliga var dem i sitt antal

I mörkret mellan träden
Viskar han hennes namn

Han

Hon log mellan sina tårar

Jag kan inte räkna dem sa hon med liten röst

Han lyfte henne i sin famn
Kysste hennes panna

Ingen fara liten

Världen är så stor
Himlen ännu större

Och du är för liten
Att bära alla stjärnor själv

Men vi bor ju alla under dem

Så låt dem lysa och gnistra
Över dig

I vilket antal dem än mår vara