jag ser

spåren

efter Dig

som smekningar över

sandens barrhud ned mot badviken

älven ända till horisontbergen

de inramande blå

fyllda med dyning av vind

som om en väldig hand

gjort omgivningen tillgänglig

innefattad i tid och rum

för oss brukare av jord och skog

att uppfatta skapelsens storhet

med enkelhetens ögon och andetag

mitt i miraklet liv