Läs SKARABÈE - Fri vers av till E

Redan medlem? Logga in

Nyheter Läs Texter Poesikalender Sök Hjälp Bli medlem nu!

SKARABÈE

Och människorna knuffar sina små dyngkulor framför sig, i tystnad, med bortvända ansikten. De ser inte svärmen med trastar som samlats. Och skarabéerna rullar sina världsklot. Var och en för sig, över det tysta himlavalvet. Trastarna blandas med detta stillestånd. Även molnen blandas. Och försvinner igenom.

Fri vers av till E
Läst 168 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2022-12-18 00:19

Skriv ut

Spara som PDF

Anya

Vilka bilder du frammanar. Så snyggt! Vi får hoppas att några av oss vänder tillbaka blicken och ser, verkligen ser de andra. Kanske smittar det?
2022-12-20

Lehva

Jag tänker att vi människor ofta fastnar i att göra saker som inte är viktiga. Inte ens för oss själva.
Både trastarna och skalbaggarna har kommit längre.
2022-12-19

Kajan

En märklig bild framträder och den stannar kvar länge efter läsning , och det är ett gott betyg i sig.
2022-12-19

Peter G

Du målar upp en märklig scen, som ger en lite olycksbådande stämning när jag läser, utan att det finns något hotfullt i bilden/texten, skarabén är symbol för liv och återfödelse, men det som oroar är nog människorna med sina frånvända ansikten som om de vore kuvade eller oförmögna att se, kanske om de lyft blicken att det hade förändrat något. Men allt är ett stillestånd. det förblir alltså detsamma, tills något förändras.
Mycket komplex text med många tolkningsmöjligheter! Bra så!
2022-12-18

Emanuel Sigridsson VIP

Det är inte alltigenom lätt att få grep om världsbilden. Det tar ett tag, men: Cirkulär rörelse, blandads med en av Zenons paradoxer. Texten kan också så vitt jag kan förstå läsas med kvantfysik som utgångpunkt. Allt cirkulerar runt det man observerar.

Något annat intressant är att jag i min läsning uppfattar att subjektet ändras vart efter. Det rätta förhållningssättet sker människan förutan. Människan är fången i sin bortvända blick.
2022-12-18