Som en enslig vind
som trippar fram på slätten

rörde jag mig igenom livet
hoppet var en främling
min bästa vän var tvivel

det fanns en del personer
ingen stor nog
för mina ambitioner

i slutet av mina dagar
skulle även tvivel gå

i mina sista sekunder
bad jag henne säga

varför blev inget nog

jag bad henne
"snälla, innan du far"

hon grät
men gav mig mitt svar

det här hade räckt:

att älska något operfekt