Det är nog själva görandet som betyder något.
Samt förstås att råka hamna 'där', mera av en
händelse än för att det var planerat. Som att
råka hitta en fin sten på stranden en dag.

Bästa sättet, enligt Tord, är att finna stenar när
det regnar i det där området. Det brukar vara
hyggligt folktomt på en strand när det regnar.
Om man som Beatrice, samlar på upplevelser,

spelar nog vädret en mindre roll. Ulrika samlar
på speciella som slumpartade upplevelser, att
spana in människor att söka sällskap med, mera
för att söka just sällskap och inte en vän för natten.

Rakel brukar söka dra ut på upplevelsen så länge
hon bara kan. Som ett gott vin hon bara har en
flaska av. Hon får den att räcka flera timmar.
Det är som att älska eller onanera. Där har säkert

snabbheten ingenting med saken att göra. Hon
ägnar gärna timmar åt att först tänka på saken
och sedan faktiskt vara med om äventyret. Att
göra något är inte som att se ett lopp på just egna

travbanan, även om tiden verkar kunna få enstaka
människor som är närvarande där att vilja tugga
på naglarna, bita i sin egen hatt eller gripas av
atmosfären i vilken snabb tävling som helst. Fast

när det kommer till idrott hon inte är som Frank.
Medan han föredrar att se vem som vinner på väl
hundra meter, föredrar hon gymnaster eller vad
som händer när några springer 4000 meter. Fast

i England heter det kanske vad meter blir i fot eller
yard. De har helt enkelt vanan att föredra sin egen
bakgård där. Egna tjället har en något större kraft
till dragning än att resa någonstans som det går att

resa hem igen sedan från visserligen, enligt Tomas.
Han borde verkligen ha vetat bättre än att samla på
samtliga modeller genom tiderna, av bilar byggda i
landet Sverige, i liten skala och det som specialitet.