I Vadstena kom frågan upp
för några år sen, att folk tycks
läsa färre böcker nu... Man borde
intervjua dem, som inte bara skriver
böcker utan som gillar att läsa...

Biskopen i Linköping var på besök
i Vadstena, jag hann att byta några ord
med honom, som att tala med sin bästa vän...

Sen fick jag höra att sista boken han skrivit
sålt slut.... Jag mailade honom och frågade
om jag fick intervjua honom om hans
bokval för tidningen KYRKPORTENS
räkning... Jag fick svar bums , jag
var så välkommen...

Söndagen innan jag skulle vara där på
onsdagen tänkte jag, vad skall jag ha med,
blommor? Nå´t måste jag ju ha... Jag
stickade ett par tumvantar...

På måndagskvällen tittade jag på dem
och tänkte, han gillar kanske inte
tumvantar alls... Jag stickade ett par
handledsvärmare... La dem i uppvikningen
på vantarna... Slog ett papper om...

Kom till Linköping, blev mycket väl mottagen
i ett så vackert rum. så otroligt tjusigt här är,
sa jag, jag svimmar... Hemma har jag det inte
så fint, sa biskopen... Här är det till och med
lite varmare...

Jag gav honom paketet, han öppnade det, drog
fram handledsvärmarna från vantarna kvickt
som 17, reste sig sen upp med knäppta händer
över sitt huvud som var lite tillbakalutat och sa:
- Gode Gud! Gode Gud! Det är första och enda
gången jag har blivit bönhörd så fort...Tack Gud!
I måndags kväll satt jag i mitt kalla rum
och jobbade, var iskall om händerna...
Frös faktiskt! Och ångrade att jag innan
tackat nej till handledsvärmare som var
tänkta till mig, inte behövde jag så´na...

Då sa jag, att i måndags satt jag och tittade
fundersamt på vantarna jag stickat, tänkte
biskopen kanske inte alls gillar vantar,
jag stickar ett par handledsvärmare
också, ifall...

Han brast då ut i ett jätteglatt gapskratt och sa:
- Detta måste ha varit direkt tankeöverföring...

Några dar senare kom ett tackbrev hur bra de var
NÄR HAN FICK HA DEM PÅ SIG HANS FRU
HADE FALLIT FÖR DEM OCKSÅ....

Jag stickade ett par till frun...

Nu är det väl dags att sticka ett par med
guldkant nu när han "blitt" ärkebiskop
han som alltid satt guldkant på
min tillvaro...

Och författarna....

M.M. gillade Nelson Mandelas
biografi. den är skriven med mycket värme
och därför att så mycket av Mandelas
klokhet syns. Även Tranströmer faller
han för, T:s tidlösa dikter, talar direkt
till en när man läser dem.