När skogsdungen ömsar sin aura.
Mitt bleka namn av vit lilja.
Kryper närmre.
Än mitt skatbo.
Etagevåning vid havet.
Frusna legobitar bildar ett skepp.
Blossar på chokladcigarett.
När ingen ser.
Jag blåser ut röken.
Gårdagen minns mig mer än jag minns den.
Blundar och färdas över trassligt grävlingsgryt.
Så småningom allt så stilla.
Nu.
Känn mina händer.
De som skulpterar livet.
Känner något slags lugn.
Innan allt tystnat
Rymden hör fågelsången.
Kvittret stannar till.
Så även drömfångaren.
Jag blåser lite lätt i hennes öra.
Allt det andra en del av kastanjeträden.
Som i sin tur är en del av de rå diamanter
som kom seglandes längs berguvens eko.
Så som det en gång var.
Under regnbågen.
Över stjärnorna.