Downtown, frowntown
jag hittar inte hem
bland dina raka linjer
de förleder mig,
ditt dova ljus
signalerar personalmöten
och någonstans
mellan Varuhuset och Lorry
får jag mitt
gamla jag tillbaka,
det behöver mig
men jag vill börja om,
bara böja om
dina linjer
lite ömt,
de som bär på doft
av thinner
och krossad dröm
som nån har drömt
de böjer vi till cirklar,
vi gör ett broderi
och bränner upp det,
i vackert raseri
sänder vi sen upp det,
ett stort fyrverkeri
som stannar dina klockor
på tolv,
och slipar dina vinklar
till noll,
så all din rastlöshet
blir trappsteg
för nån att klättra på,
till nån att sätta på
helt nya hyllor,
bland alla sneda fyllor,
och gråa neuroser
ska dina gömda skratt
alstra små metamorfoser,
bli heta röda tungor
som smeker dig i natt.