Hon frågar sig inte ens varför hon skyller på andra

Hon behöver någon att för sina bekymmer klandra

Inget är sig likt när hon drar fram envist

Hon tycker att en man hon träffat är så trist

Hon sjunger om att få sig själv klara

Att kunna sig själv så hjärtans fullt vara

Var i denna värld ska hon finna ro?

När hon blir hemsökt i sitt egna bo?

En del dagar tär på hennes ömtåliga själ

Och hon längtar efter att inte längre ses som en träl

Jobba och slita har blivit hennes signum

Och en trist man tycker hon är mest dum

Ska hon behöva passa upp en man så dum?

När han om inget hon pratar har ett hum

När kvällen kommer en rofylld längtan sig infinner

När hon sätter sig i en fåtölj och vilar sig hinner

Dagen har varit lång, jobbig och fartfylld

En vila i en fåtölj på kvällen gör den förgylld

Nu tror du kanske att jag om mig själv skriver?

Jag bestämt din vanföreställning nerriver

Denna dikt handlar om en fager kvinna

Vars hjärta en man försökt tålmodigt vinna

Men som med en del annat gick det inget vidare

Och hans åtrå och kärlek var obesvarad tills vidare

Taleptox Skrev

Den 20221203

<+>