Jag fyllde år igår.

Jag satt ensam hemma och åt en paj jag hade köpt i charken på COOP.

Kollade på sista avsnittet av ”Maktens Ringar”.

Och firade i min ensamhet med chokladglass som efterrätt.

- -

När jag säger att jag inte bryr mig om födelsedagar så ljuger jag.

För när jag vaknade upp i morse förstod hur sargad vår familj är.

Alltså inte mina barn.

Men min sida.

Jag fick inget grattis av de mina.

Och givetvis inget grattis från Pappan jag aldrig har sett.

Bara ett grattis av en alkoholist.
Så även alkoholister har hjärtan.

Och så talar människor om hur viktiga föräldrar är.
Och då gör det ont i mig,
även om jag fyllde 58 år.

För dom som tydligen vet
säger naivt att tiden läker alla sår.

Själv är jag återigen skeptisk.

- - -

Och idag skall jag på Julmarknad i Jonsered med en fin person.
Finare än mig och hon verkar helt klart ha hjärtat på rätt plats.

Känns som om jag inte är värdig henne.

För jag har ju mina egna vägar att gå ibland i konsten och så.

Och jag tvivlar ju ärligt på om någon kan stå ut med detta.

Hoppas att hon står ut med mig.

- -

Nu lyssnar jag på Dream Theater till det sista kaffet
och jag skall måla och rita lite då känslan är helt rätt nu.

Har några bra idéer jag skall testa.

Ta penseln eller pennan och bara försvinna
från verkligheten i ett par timmar.

Låta tankarna flöda fritt i evigheten.

Och fullkomligt ge fan i världen utanför.

Som meditativ terapi och psykoanalys.

- - -

Och sen i somras har jag och ensamheten umgåtts väldigt mycket.
Och vi försöker att vänja oss med varandra.

Han är som en inneboende i lägenheten
som jag dagligen har långa samtal med.

Och Jesus vilka diskussioner vi.
Vi till och med grälar med varandra.

Leva i ensamhet och celibat och bara skapa och bli en enstöring?

Ha ett förhållande, om nu någon vill ha en, och riskera att bli sårad och sviken.

Eller bara sluta att tänka och så ger det sig med tiden,
och blir det som blir det.

Inte anstränga sig så mycket för att mota bort ensamheten,
utan att acceptera den, då den ändå är en mycket god vän.

- - -

Och som tidigare nämnt så lägger vi oss aldrig som ovänner.
Jag och ensamheten sluter alltid fred.
Vi är bara löjliga bägge två.
Rent av korkade.
Och då skrattar vi åt varandra.

- - -

Julen kommer.

Och jag funderar på att resa bort några dagar i mellandagarna.

Jag och ensamheten för att promenera
på några okända gator,
och skriva mellan varven.

Skapa nya målbilder.

För det har jag förstått!

Skapar jag målbilder jag tror på så har jag ett specifikt mål,
en mening i meningslösheten.
Och jag är ganska duktig på att nå målbilderna,
hittills i alla fall.

Jag har ju egentligen mängder med målbilder,
på massa post-it lappar överallt.
Det ser ut som om en galning som bor här.
Jag skall bara sortera upp dom viktigaste målbilderna.

Målbilder som får mig att må bra.

För den stora övergripande målbilden där de mindre
målbilderna används som verktyg och ibland som vapen.

Är att må bra.