Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ack o ve!

 

en människa blott en människa är

med sina rädslor och sitt mörker

 krånglar genom livet med besvär 

blicken mot himlen höjer 

 

säg du däruppe ovan allt 

är detta vad du kallar liv 

varför är här så kallt

tillvaron så relativ

 

på jorden människor traskar

tröstlöst med hukande gång

ingenting dem längre överraskar

de sjunger alltid samma sång

 

det är de håglösas armé

som förlorat sitt livsmod

det är ingen större idé

försöka ingjuta dem mod

 

för livets vedermödor

de illa rustade är

de bär sina tunga bördor

åt himlen de svär

 

på jorden vår fader dem satt

för dem att uträtta sitt värv

att träla båd dag och natt

allt detta till människans fördärv

 

jorden var ej nåt paradis

det ska gudarna veta

på ryggen bundit eget ris

en riktig minnesbeta

 

men än är inte hoppet ute

kanske det kommer en dag

när vi får se det slutet

som blir till människors behag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Bunden vers (Rim) av Öknens Ros VIP
Läst 53 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2022-12-07 14:14



Bookmark and Share


  Bodingen VIP
Det är synd om människorna sa Strindberg. Och han hade nog rätt.
2022-12-20

  Susen VIP
Styrka, längtan och hopp. Bra skrivet om livets vedermödor
2022-12-08

  SY VIP
Man undrar ju vad som är meningen med mycket. Tänk om människor kunde leva i fred och frid. Dela bröd istället för att åberopa död.
2022-12-08

  Marita Ohlquist VIP
Bra skrivet om längtan efter fred, frihet och livsglädje.
2022-12-07

  Kungskobran VIP
Vi får hoppas
Fin dikt gillar
2022-12-07

  Solstrale VIP
Vilken skaldekonstnär du är.
Så vackert om människors stret du skaldar här.
Det spott och spe människor är i kast me'…
När all som behövs är poesi, ja då släpper Bojan och människan blir fri!

Fantastisk dikt med styrka förmedlar i säkra strofer och starka bärande rim! Love!

2022-12-07
  > Nästa text
< Föregående

Öknens Ros
Öknens Ros VIP