Att en översättare av klassisk litteratur
bör vara god människokännare med
terapeutisk empati inför sitt översätt-
ningsoffer innebär stort ansvar för att
ge rättvis språkdräkt i att modernisera
arkaiska ordalydelser med exakt åter-
givande jämväl som i triviala uttryck
använda pseudonymer och symboler,
varav det sistnämnda lyckades den
svenske översättarkungen Ingvar Björ-
keson (1927-2022) överbrygga då det
finns en ren och frisk fläkt över hans
många arbeten som med Baudelaires
"Le fleurs du mal"(1857) översatt 1986
av Björkeson där många gått bet på
franskan som inte till fullo låter sig
översättas hur som helst och franskan !
detta arroganta språk vars pragmatiska
kostym perfekt anpassad för en litterat
bibliofil som Björkeson själv vilken
lyckades fånga det franska språkets
idiomatiska själ utan att vara fransos,
törhända ändå kanske var mer fransk
än svensk.

-