När framtiden träffar en rakt i ansiktet,
böjer av och sparkar en i ändan...
Eller när det förflutna hinner ifatt en,
sparkar en i ändan, böjer av
och träffar en rakt i ansiktet...

Då är det nära till det som var fjärran,
och gladan svävar över frostiga fält,
och dammen ligger frusen,
medan hägern huttrar i ett träd,
utan att kunna skänka den vanliga trösten.

När framtid och dåtid vrivlar runt en
i allt tätare spiraler för att till slut,
lösa upp alla dolda knutar,
och insikten kommer
som en tjuv om natten
och stjäler ens sinnesro...

Då tränger ändå solen
genom dimmor och moln
och töar upp fältens frusenhet.
Tankar och minnen virvlar runt,
singlar ned i hågkomsternas kompost
och jäser av inre kraft till ord och bilder.