Det var en kattdjävul i vägen.
Den blockerade mina åsikter.
Du vet en sån där gullig som borrar klorna
in i ansiktet och biter frenetiskt på läpparna.
Jag rår inte för att jag inte kunde tänka längre

Gråspräcklig var den, och kunde gömma sig
i dimmorna kring kommunförvaltningens åsikter.
Jag är sjukpansjis, jag ska inte behöva utsättas
för helveteshån. Inte nu,
när allt blivit så satans dyrt utan att pensionen stiger.

Jag får skylla mig själv att jag är den ende
som är den jag är. Så känns det just nu.
Och så är jag allergisk mot alla pälsdjur.
Till och med mot mitt eget hår.

Jag, som måste åka tillbaka till den Gud som plågar mig
genom hela mitt liv.