... man kanske har anledning
till att ens tro
det där med att vara liten
men på god väg att bli stor ...

Speciellt svårt det är
med allt det där
som man själv 
ej riktigt förmår 
att kunna påverka ...

Det där 
som bara är
sånt som de 
som säger sig bry sig om
säger sig förstå sig på ...

Sånt man själv
trots att man nästan är stor
ännu är för liten för att förstå ...

Allt man får höra är
att du kan lita på mig
för jag vet 
allra mest om allt det där
och det jag bestämmer
och eller föreslår
är utifrån gedigen kompetens
stor kärlek och mycket omtanke
för att din framtid
ska bli
den bästa tid du kan få
för resten av ditt liv ...

Men känslan inom 
säger mig
att det är just dig
och ingen annan 
jag kan och bör lita på ...

Samtidigt är det då
den dig 
som säger att jag ska lita på dig
men som när det verkligen gäller
aldrig finns där för mig ...

... och om och när du finns där
slutar det oftast som så
att när du gjort och sagt ditt
samt fått mig att säga och göra
det som du sagt åt mig att 
säga och göra ...

... ser världen plötsligt
så innerligt mycket värre ut
samtidigt som du 
skyller alla avvikelser och besvär
på den där andra dig
som jag känner inom mig
är den jag borde lita på
mer än jag litar på den dig 
som när allt går åt helvete
likväl låter mig ensam kvar här stå
emedan jag ser dig 
välja en helt annan väg att gå ...

Så säg mig 
den som vet
att ge mig råd 
om hur jag ska 
tillit kunna ha
och i så fall till vem ...

Vad skiljer känslan jag har
från den verklighet
som det sägs är den
du säger att den är ...

Den verklighet
som du delar med mig
så länge allt går precis
så som du vill och tänker dig ...

... Den verklighet
där alla och envar finns kvar
bortsett från dig
när allt skiter sig
och du är den första
som ensam kvar
bara lämnar mig ...

Samtidigt som som avsked
ger mig all anledning och lite till
till att inte våga lita på
den dig som känslan inom mig
säger mig är den 
som verkligen älskar
bryr sig om
och som alltid 
oavsett
finns 
och så kommer att
fort jämt finnas för mig
när helst jag så behöver dig ...

Det är inte så lätt det här
med att börja bli stor
när världen är som den är
och ingen riktigt kan mig ge
vägledning om åt vilket håll
jag bör vända min blick
för att kunna verkligheten se ...

Allt jag vill be om är
att slippa allt det där
som gör att jag tvingas
vara kvar här där jag nu är ...

Låt mig få lita på
det jag känner inom mig
är det som verkligen
känns äkta, riktigt och tillförlitligt 
nu som då ...

Det som när jag får det bekräftat
är det som får mig att känna
att det finns en framtid 
där också jag blir lyssnad till
och det jag verkligen vill
ges förutsättningar att få ...

En framtid
där den dig jag litar på
stannar kvar hos mig
när jag behöver dig
och inte sviker
när min värld rämnar
och bara lämnar mig ...