insett jag sovit törnosasömnen ser det som inte var synligt gick omkring sovande egoism narcissism under det påklistrade flinet, omtänksamhet blott sotig luft
vi har så mycket att vara tacksam över om vi har vänner som bryr sig då badar vi i vännernas värme vi delar med varandra det altruistiska tänket, så viktigt värnar om de goda andetagen
de vita vingarna de finns där i asfaltsdjungeln, i det tysta i dag terroriserar barn sina föräldrar på samma sätt gör vuxna barnen. barn kan när de vill leva sina egna liv hotas med uteslutning från gemenskapen /det här kan vi upptäcka hos sekten arbetsplatsen och andra slutna kretsar/ och så finns det föräldern som ska finnas där för den bortskämda vuxne betjänten som bugar, ber om ursäkt att den finns för sin egen skull. det är aldrig bra barn inte lär sig hjälpa till i vardagen, klara sig själva vilket samhälle möter morgondagen ett gäng terrorister
det finns en likhet med lantbrukardottern som gav sitt liv för familjen hon insåg för sent att när behovet var som störst då behövdes hon, men sedan när hon krävde de såg henne, så fanns de inte där då tappade hon livslusten slutade att äta, dog uttorkad i sin ensamhet. vad är det för samhälle som fostrar människor till egoister tänker på
en sak älskade klokuggla minns du när jag sa jag inte har mycket kontakt med släkten och du kände vän som levde samma (du beklagade mig...) men jag är faktiskt TACKSAM det har räddat mig jag lever mitt liv har insett FAMILJEN ÄR FIENDEN finns det något grymmare utnyttja den utsatte för egen vinning ?

Läs gärna Lantbrukardottern så förstår ni bättre
En hyllning till en fantastisk kvinna som gav sitt liv till Familjen

Prosa av the wildcat Publicerad första gången 2018-01-25 23:16