Historien
färdas framåt.

Dörrar öppna.

Rum.

Solnedgång över älven
och i forsens eko ropar storspoven.
Motströms simmar laxen
år efter år.
Vintern kommer,
isen lägger sig som ett
skyddande täcke över ett oroligt barn.
Det är bara att stiga in
och omslutas.

Dörrar öppna.

Rum.

Tomt,
ekot av mig själv.
Tid som rusar iväg
som skenade hästar.
Människor i grått på led.
Årstidens växlingar,
en svartvit film som hackar sig fram.
Det är bara att kliva in
och uppslukas.

I varje rum
en ny historia,
en ny insikt,
men också avsikter.
Avsikter,
som avsatser.

Som språngbrädor
till all rum
som för historien
framåt.