Ibland när Torkel eller Margaretha försöker tänka sig
in i någon annan människas föreställningsvärld,
brukar de först försöka förstå sin egen.

Vilket sägs 'inte vara det mest enkla', eftersom vad de
själva ser, upplever och inser. Ju inte brukar vara
precis det som någon annan upplever,

ser eller inser, då de som iakttas, blir just som studerade.
En sak som är väldigt vanlig, anser såväl Torkel
som Margaretha, är att den som iakttar

har så mycket mera förståelse för sitt eget behov av att
iaktta någon annan. Än den som iakttas skulle där
förståelse för att andra ser dessa iakttagare.

Det vill säga att exempelvis Torgny visserligen gilla
att se på Terese, men själv inte nödvändigtvis
vill som känna sig riktigt bekväm med

att bli 'glodd på' av exempelvis Tomas eller Ulla. Det är
en sak att inse och säkert även anse något.
Än att vilja att andra skall kunna

(Fråga du inte bryr dig om att få svar på,
men hör uttalas ibland i mera verkligheten.
'Hur pass frisk är egentligen en som nötkärna?')

ha samma sorts rättigheter som de själva. Själv vet Torkel
med sig att han gärna skulle vilja ha 'sista bakelsen',
ty den ser så som just lockande ut.

Men så hör han Margaretha beställa den, mest för att hon
står före i kön att just råkar 'veta' vad just den där
bakelsen skulle kunna betyda för Torkel

att få som sätta tänderna, efter att ha suktat en smula,
i nästan en hel minut. Medan en kopp hett sakta
svalnar till en mera drickvänlig nivå.