det är på vägen nerför Annedalsbacken som jag känner din närvaro starkare än nånsin

dina stråk framför mig som även är mina nu

hur din livsgärning fortplantades i mig när du varsamt lade grunden för min trygghet

älskade Mia, visste du hur lika vi var redan då?

jag tror att du såg hur din blick fanns i min

hur min sprudlande glädje över varje steg skulle bli till inspiration över kommande dagar

hur varje utmaning i livet ändå fanns omhuldad av din omsorg

du fanns där från ditt moln

både nära

och långt borta