på gräset
utanför anstaltens
tunga portar
bad väktaren mig vänta
på min tur

det var dig
jag av en slump
väntade på

gräset
på anstalten
känt som rutan där
vi delade en cigarett

när du
omfamnade mig länge
för gamla tiders skull
fick du det att kännas
mer som hemma
trots att
kramar gör mig obekväm
& varken du eller jag
hade nånstans att kalla
hemma

is where your heart is
för utan din älskling
var han vilsen
du var halv
förklädda i
anekdoter om
åren som passerat
fick mig att skratta
tills jag grät
fastän jag nästan
glömt hur man gör
& så var det ju sånt
man inte bör skratta åt

alla som vet de vet
att humor och självdistans
gör livet uthärdligt
maskerar
den egna undergången
ett förödande
ljus i mörkret när
allt i livet tycks vara
hopplöst och absurt

varje dag
längtade du efter
din älskling
han var din värld
sista gången
ni skiljdes åt
en cell
och idén om
tre månader bort

på avdelningen
letade jag upp dig
innan inlåsning vid sju
skrev du brev
till din älskling
adresserat till
en annan anstalt
han skulle vänta på
dig
när vi kom ut

på gräset
inhägnat av taggtråd
tog vi dagens
enda promenad
när du drömde om
en dotter & din älskling
ville döpa henne
efter dig

på gräset
i ruset
emmabodafestivalen 15
missade vi alla band
tappade din älskling
bort sig själv
och allt tjack
i världen som låg framför
våra fötter

på gräset
längs trottoaren
satt du i protest
övertygad av demonerna
att du klarade dig själv
fortfarande
väntades förgäves
på din älskling
som satt inlåst
i en annan skev värld

fanns det kanske
aldrig någon chans
mot demonerna
att inte lämna dig

där på gräset
sista sommaren 21