A pache är en låt med gruppen The Shadows och det utmärkande med dem är att de huvudsakligen spelar instrumental musik. Vilket gör just något med mentaliteten när en människa går in i en som musikalisk sfär. Vilken får även en benlös att vilja dansa.

P recious är ett ord som kan höras uttalas av Gollum, en ganska så central bifigur i trilogin Sagan om Ringen. Vilken var tre böcker som blev till tre filmer. Oavsett läsarren ser filmerna eller om tittaren läser böckerna, så är mycket taget där ifrån sedan.

A tt den är populär, sporten 'peta sig i näsan', utöver att vara hyggligt utbredd. Tävlar numera med att få gamnacke av att se i en avlång några millimeter tjock sak i plast, trots att havet sägs vara som översvämmat av detta exklusiva material vilket översvämmar 'marknaden'.

R ätt vad det är så sticker en ras eller folkgrupp ut näsan och klagar på att just de blir utpekade som orsaken till allt elände i världen. Sedan kan en själv ju börja att tänka på att det alltid finns en eller flera grupper av människor som faktiskt blir näst intill utrotade, för att 'de är i vägen för utvecklingen'. Men det är de förstås inte. De är bara i vägen för människor med makt och pengar. Tanken att kunna leka skurkar och döda så många omkring sig som de kan för att de vilka de mördar har som svårt att försvara sig. Men har det inte varit så i alla tider, redan långt före sagan David och Goliat? 'Stor och stark får gå till Folkets Park, liten och klen kan gå till Frälsningsarmén'. Som någon har vågat uttrycka sig. Så har det blivit ett sådant där uttryck i mängden av slagord.

S å var det flickan som fick stå i skamvrån tills det var dags att trilla och steka någon sorts små bollar, alldeles oavsett vad för slags ingredienser där var. Medan en är sugen på broccoli eller brysselkål, spenat eller citrusfrukter. Vill någon annan plötsligt ha pommes frites eller stripes. Bara tjockleken skiljer väl där. Tänka sig bara någon som har mage att ändra sig i som sista minuten också.

L itet snor är väl ingenting i det stora hela. Men ibland kan det vara kul att retas, provocera, demonstrera ett fenomen. Hur privat det än känns och även som något personen som utövar sysslan ofta 'inte ens tänker på', som att klia sig i huvudet, örat, skrevet. Men om samma person sedan ser någon annan gräva efter skatten i näsans grotta, känner kanske sig som upprörd över beteendet. 'Vad nu? I det mer offentliga till råga på allt!'. Själva sporten att vilja iaktta andra med harmas över att bli iakttagen själv, är även det populärt. Varför är sådana sporter så sällan med i tevelisionen?

E nkelheten framför allt? Eller 'lätt att lära sig, men svårt att helt bemästra?'
Konsten är kanske en tävling i att synas och att verka utan att synas. De tävlar nog inte riktigt i samma gren. 'Jo, jag vill skänka tänka pengar till välgörenhet'. Eller vill jag bara ha en uppmärksamhet att kunna imponera annan med? Eller ger jag fanken i vilket? Nej, nu är det nog dags för en stekt bulle snart, en med extra allt eller kanske 'vegetabiliskt salt'?