Poesin håller mig varm
Jag gnuggar händerna
Mot trösten och varandra vandrar
Över skugglösa golv
In mot snögrottans stumma
Väggar öppnar sig taket mot gryningsljus
Och barnafödsel jag känner min kropp
Upplösas i stavelser och uppbrott
Värmer men inte någon annan
Än den jag vågar vara
Vänd mot morgonen