Min upprymdhet briserar i tankekraft.
Nu ska här firas och dansas
in till den tidiga januarinatten.
Med Kalle ankas jul och rakt över disc av Clabbe.

Visst kan njutningen över att aldrig lida nöd
kännas oändlig, men med ett sting
av självbedrägeri.
Som gör att man inte längre tror på ett gott liv.

Här, där allting bara raseras
och ingen lösning finns i världens
missbrukar och mördarsamhälle.

Kvar finns bara viljan att må så gott som möjligt
så länge resurserna finns för det.