Går på tå på livets skärvor,

med krossat glas under fotsulorna.

När du delar ut sura citronskivor.

I sköra stunder,

och i sekunder av hopp.

Drömmer jag om något

som någon gång skulle kunna bli vår verklighet. 

Om diamanterringar i Stockholm 

och sandslott i Lysekil.

Du är aldrig speciellt närvarande 

men jag alltid lika levande.

Du ger mig bara tunna skivor av dig.

En i taget och bittra som det vita i en citron,

små brottsstycken av det som är du.