Det är sju besvär kvar all längta på
då dagen förrådde mina bekymmer i dansen,
upptäckt som en kall öl innanför skjortan.
Jag kurar ihop och skrynklar mitt anlete
i oviljan att älska livet.
Vi är kända redan, så förklaringar finns inte längre.
Sök mitt hus igen, så får jag glädjas
i detta avslut av det goda livet. Som vi känner det
idag.

Ja, må vi leva! Åter och åter,
för det är hög tid att inte gå vidareutbildning mera.
Ja, tänk på mig, så tänker jag på er.
Öl gör er bara ovilliga att tro på sanningen,
i er hämmade natur.

Nu har jag somnat igen, men man är ändå
bara ett dokument för staten.
Jävla ungar vill jag säga,
för man börjar bli gammal.