Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Resiliens



Pojkarna kastar sig ut för klippan.
Minst två personer brukar dö där varje sommar.
Deras kroppar sugs ner av undervattensströmmen
och forslas ut till havs.
Vita och livlösa spottas de ut en annan dag,
i en annan vik, norrut.


Mitt emellan vågorna
där vattnet inte ens krusar sig
där det ligger ett bälte av lugn
där händer det. Det vet alla.

Pojkarna står i kö och väntar på att få kasta sig ut.
…kanske ska de dö,
det är en del av leken.
Havet är en farlig motståndare
som inte ska få vinna.
De vet inte vad det är att dö.
De har inte levt så länge.


Flickorna står inte i kön.
De står lite längre ned
där vågorna fräsande kastar upp pojkarna
på en hal sten
så att de kan klättra upp för slänten
och ställa sig i kön igen.



Flickorna håller i handdukar och vattenflaskor och väntar.
De står där
så att ingenting farligt händer,
de tänker de kan besvärja havet med sina tankar
och släpper det aldrig med blicken.

Flickorna vill inte kasta sig ut från klippan.
Kanske kommer de skrapa benen på korallerna
man inte ser för svallet och skummet,
eller inte få grepp med tårna
just som vågorna drar efter andan
och vill sluka kroppen.
De undrar vad som händer
om man inte kommer upp till ytan.
De vill inte kanske dö.

Pojkarna hoppar om och om igen.
De halkar, river sig, slår upp knän och armbågar.
Blodet lyser tunt och rött.
Huden är så blöt och blank, det strilar nedför smalbenen
som jordgubbssaft.
Vågorna sköljer ur såren
men när de häver sig upp och börjar klättra
pulserar det igen, rödare och tjockare.

Pojkarna sväljer och sväljer.
Svajande på kanten där de står
och tittar ner;
så långt ner
syns svallen svarta och det dånar i öronen.
När huvudet träffar ytan
sveper en tromb genom deras hjärtan.
De vill hoppa igen, och igen.
De är inte längre rädda .






Fri vers av ingeling
Läst 101 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2022-12-19 18:19



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Nåt helt nytt för mig i decembermörkret. Detta fascinerar, sporrar till stordåd....eller iaf nya tag. Känner den där grabben inuti mig än.

Inga fallskärmar här inte !
2022-12-19
  > Nästa text
< Föregående

ingeling
ingeling