saknaden efter en enda människa
hennes hår
hennes röst
hennes doft
är svår
men saknaden efter fyra är värre
saknaden efter sex människor är outhärdlig
men saknaden efter åtta är mitt liv
är mina barns liv är min gåva till dem
saknaden efter åtta förlorade familjemedlemmar
är mina barns sörja
att traska runt i
att bära längs fotknölarna
saknaden efter åtta förut levande förut andandes förut rörandes vid vår sida
det är mitt arv det är det jag ger vidare
saknaden efter åtta människor och sorgen den som ekar i natten men ännu starkare skriker den under dagen
den som
skriker och väsnas i brösten
som inte tiger stilla som aldrig
får
ro
men gråt inte barn snälla lägg inte era tårar ovanpå mina
stapla dem inte
vi låter deras minne deras minnen få bli sånger få bli ord få bli tända eldar
vi låter deras namn ropas deras namn hyllas vi gör skyltar av deras gravstenar
vi höjer dem till skyarna och skjuter lösa skott
vi gör en demonstration till deras ära
barn gråt inte låt oss skriva dansa skratta ropa låt oss vara stolta över att bära dem under huden
bakom ögonlocken
inristade i våra ansikten