i mina vrår står tankar aldrig stilla
stereon alltid på max
trots att jag försöker sänka bromsa
så höjer jag
gasar jag på samma gång

jag känner inte igen
spegelbilden
hon som håller allt samman
jag är ju brusten sprucken
det läcker forsar
men lämnar inga spår

stereon i huvudet
på maxvolym
det har den alltid varit
stopp tyst hallå
håll käften
jag försöker sova vila

jag är så trött men fortsätter klättra
vet inte vart
eller till vilken höjd
som är bra nog
fingrarna blöder

jag rusar gatulopp
flyr
men vet inte från vad

pulsen i mig bränner hål genom huden
och jag letar febrilt efter en vrå i mig
där jag kan gömma mig
vara ifred en stund
bara vila

men det skaver värker dånar
och jag är så trött
så ofantligt jävla bottenlöst trött
ändå kan jag inte somna

någon säger att det glimmar vid horisonten
men jag ser inte gryningen