Det gör väl ont för att det är ensamheten
som jag så gärna går med men som gör mig så illa
Den är trygg att vara med, att dela saker med
Men den har ätit upp sig inför vintern och är större än hela lägenheten och snart större än den här sidan av stan
Och vart jag än går så går den efter som en skugga
så jag slipper släppa in något annat, för i skuggan är jag dold, jag syns inte där
Jag vill synas men jag orkar inte
Det går ändå inte att springa från sin egen skugga