När man skapade välfärdsstaten såg det bra ut.
Svenska befolkningen var arbetsamma och hade en
moral av att göra rätt för sig.
Sverige hade varit förskonade fr båda världskrigen.

Vi var i uppbyggnadsfasen, järnmalmen var som en
guldgruva och tågen och fartygen transporterade
järnet ut i Europa och pengarna rann in och kassorna
fylldes.
Byråkratin byggdes ut allt efter som tiden gått.
Politiker anställdes i kommuner, landsting och avlagda
politiker fick en reträttplats som landshövdingar.
I regeringsbyggnaden sågs de kommit dit som
värda högre löner mest för att bekräfta sin status som
rikets topp. Vi har nu sett att förståelsen för hur man
sköter om sitt folk och förstår den vanliga arbetande
människans situation inte visats . När pengarna började
sina började man att inse att välfärden kostade för mycket.
eller hade man målat in sig i ett hörn.
Idag vet vi att53% av BMP handlar om att försörja politiker,
förvaltningar och all administration. BYRÅKRATIN

När vi lyssnar på debatter är det väldigt lite som handlar om
hur de planerar för att komma tillrätta med det som gått fel.
Istället så beter dig sig som en såpopera och angriper varandra
Verkar vara ett sett att avleda och skuldbelägga det de inte klarar
av. Plötsligt ska den nya regeringen komma tillrätta med kriminaliteten
som lät så bra inför valet men de gör som föregående regering lägger det
i långbänk med dessa utredningar som tar år innan de kommer till en
lag eller direkt handling.

Det tycks samtidigt vara en rättighet att gå på bidrag och fuskas med
hur de används.
Verkar inte finnas någon kontroll på vem som är berättigad och vem
har behoven.

Hur är det med moral och etik i mångfaldens Sverige?

Genomskådandet skapar ingen trovärdighet!

Allt har sin tid uppbyggandet, blomningen, nedbrytningen,
och förfallet. Historien talar sitt tydliga språk!