Juldag igen
Tiden känns mer å mer
Ogreppbar
Vandrar tidigt över ängarna
Saknar pälsklingens sällskap
Känt mig kallare denna julen
I hjärtat, eller är det detta
Som är en generell nivå av människokänslor

Hägern sveper förbi
Urtids symbol
Letar inombords
Till orsak
Är huden hårdare
Efter resan ingen förstår
Som inte gjort den

Blicken mot människor
Som ofrivilligt hamnat i nöd
Skaver, river

Människor
Som själva har satt sig i skiten
Gapat ut i ett tomt universum till vardagsrum
hur bättre dom är än alla andra
Samtidigt som väggarna kryper närmre
För att ensamheten är så tydlig
Och egoismen så stor
Att oförståelsen lyser
Med den största lampan som går att se
Det enda jag kan känna e
Kallt medlidande
Kallt likt viken
Där 2 sälhuvuden guppar

Med åren känner jag mer
så mycket mer
Naturens kraft
Tystnadens behov
Hur liten jag e i d stora
Hur kort min vandring är
Vad blir mitt avtryck

Älska
Jag älskar att älska
Ber att älska till döden
Ber att våra älskade avkommor
Får det liv dom vill

Den fuktiga salta luften
Väcker minnen
Av svunnen barndom
Vassen brakar under sulorna
Tånglukt

I denna viken
Kysste jag din salta solvarma hud
Här ute finns ingen juldag
Bara dag å natt
Graniten följer mig hem
Jag hör dig duscha
Jag förlorar mig i dina strålar
I människornas värld är det
Juldag