Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ibland finns det människor du inte ens känner, som bara verkar en smula närgångna. Som i kön till bussen, bankomaten, kassan och så vidare. Själv skulle du nog aldrig drömma om att 'komma först', bara för att det är rea på något...


Den där känslan av att inte vara...





...sedd på och älskad för den som är en själv.
Den är egendomligt nog ens egen möjliga självbild.

Men i hemlighet finns där människor som,
även om de inte säger, vågar säga eller ens antyder,
vågar antyda, att en själv är deras...

Den syns kanske inte.
Skulle de knuffas och buffas,
så är det nog tecken på just beundran, förälskelse.
Och står någon 'extra nära', så frågar du ju bara.

'Att du står så där nära mig,
det gör du säkert av kärlek, till min fantastiska person.
Men faktiskt, jag behöver min bekvämlighets utrymme,
gör inte du?'




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 64 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-12-30 00:23



Bookmark and Share


    ej medlem längre
vacker prosapoesi! <3

önskar jag kunde

skriva i den här stilen.. :)

den är klok på ett sätt

som jag inte uppnått <3

ja, jag tycker att alla är sig själva

när man möter en människa

är det först en stereotyp om de

ju mer man lära känna de

desto mer sidor ser man hos de

jag har mått alla sorters människor

drugdealers, maffia bossar

bordellmorsor, mördare

you name it.....

men de är inte monster

de är som vilken människa som helst

för de är människor <3

därför älskar jag de! = * )
2022-12-30
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP