hon sover på nytvättade
lakan som doftar nästan lika
fridfullt som hennes hår.
jag andas svävande
över hennes läppar,
rädd för att hon
ska vakna
skrika
kasta ut mig
hata
slå

räddast för skrattet eller
kanske kyssen då jag
förlorar mig och
glömmer alla försvar

jag kryper tätt intill mig
och morgonen efter
gör hon frukost
som om ingenting har hänt