Jag finner min egen skugga gråta,
ett lands högste ledare mördandet försöker förlåta.

Jag finner inget svar, mitt inre frågar varför,
ett liv, en människa så dyrbar, samtidigt så skör.

Jag finner mina drömmar förvandlas,
när nu åter vapenvilan ännu en gång förhandlas.

Jag finner mig själv chockad av allt som händer beröra,
snälla låt mig slippa dödsskriken höra.

Jag vill se fredens duvor lyfta mot ett land,
landet blågult med vårt nära känsloband.

Jag vill se fred stå skrivet på alla löpsedlar,
upp till bevis alla höga män som ovänskapen medlar.

Jag vill att alla parter ska förstå,
döda, lemlästa, våldta så här får det inte fortgå.

Jag vill att FN visar med bestämdhet visar sina muskler,
skydda civila, kvinnor, barn, samt med ett vakande öga hålla koll på vad som sker.

JS Örjan