Ibland är poesi ett aber, kan man tycka,
när orden stelnat till en gordisk knut,
när känslan tjocknat till ett ynkligt tjut
och inga ord kan lämpligt versen smycka.

Att dikta är ju inte alltid lycka.
Man knackar ord men suddar genast ut.
Problemet kvarstår utan ändligt slut
och inget finns till hands som hjälplig krycka.

Ett alexanderhugg kan knuten rycka!
En gordisk knut, den kan man sönderstycka,
en lösning som man jämt bör ha på lut.

Det har man prövat mången gång förut,
Man börjar om och sedan kan man trycka
tangenterna till dikter - utan prut.