En bekant typ av hjälte
I allmänhet var berättelser om gudomlig befruktning bekanta i den antika Medelhavsvärlden. Under det andra århundradet e.Kr. insåg Justin Martyr, en kristen teolog som försvarade kristendomen, detta: jungfrufödelsen skulle inte ha ansetts vara "extraordinär" i samhällen som är bekanta med grekisk-romerska gudar. Faktum är att i ett tal till den romerske kejsaren Antoninus Pius och filosoferna, argumenterade Justin för att de borde tolerera kristen tro på jungfrufödseln precis som de tolererade tron ??på Perseus berättelser.

Tanken på att gudomlighet deltar i föreställningen om ett barn som är avsett att bli stort skulle inte ha verkat så ovanligt för en forntida publik. Ännu mer stödde de tidiga kristnas tolkning av profetian i Jesaja 7:14 i Septuaginta deras tro att Jesu ursprung inte bara var gudomligt utan också förutsagt i deras profetiska skrifter.

Mysteriet med Jesu födelse! Hur en jungfru födde Guds son
Varje år, vid jul, firar kristna födelsen av Jesus från Nasaret. En del av detta firande inkluderar påståendet att Jesus föddes av en jungfrulig mor som heter Maria, vilket är grundläggande för den kristna förståelsen att Jesus är den gudomliga sonen till Gud.Berättelsen skulle ha verkat mycket mer bekant för lyssnare vid den tidpunkt då den antika Medelhavet var fullt av berättelser om legendariska män födda av gudar – och när tidiga kristna ägnade stor uppmärksamhet åt profetiorna i den hebreiska bibeln. Vad Bibeln säger och inte säger
Överraskande nog är Nya testamentet relativt tyst om jungfrufödseln förutom på två ställen. Det förekommer endast i Matteus och Lukas evangelier, skrivna årtionden efter Jesu död.Nu kände de flesta tidiga kristna utanför Judéen och i hela det romerska riket inte till Gamla testamentet på den ursprungliga hebreiskan, utan snarare en grekisk översättning känd som The Septuaginta. När Matteusevangeliet citerar Jesaja 7:14, använder det Septuaginta, som inkluderar termen "parthenos", vanligen uppfattad som "jungfru." Var tron ??på jungfrufödseln baserad på en felöversättning? Inte nödvändigtvis. Sådana termer var ibland synonyma i grekiskt och judiskt tänkande. Och samma grekiska ord, "parthenos", finns också i Lukas version av berättelsen. Lukas citerar inte profetian i Jesaja 7:14. Istället skildrar denna version av födelseberättelsen ängeln Gabriel som tillkännager för Maria att hon kommer att föda, trots att hon är oskuld. Som i Matteus version av berättelsen får Maria veta att hennes barn kommer att vara "Guds son." För tidiga kristna satte idén om en jungfrufödsel slut på alla rykten om Marias ära. Det bidrog också till deras övertygelse att Jesus var Guds Son och Maria Guds moder. Dessa idéer blev ännu viktigare under det andra århundradet, när några kristna diskuterade Jesu ursprung: Föddes han helt enkelt som en människa, men blev han Guds Son efter att han döptes? Var han en halvgudomlig varelse, inte riktigt mänsklig? Eller var han helt gudomlig och helt mänsklig på samma gång?När Danae födde Perseus flydde de och hamnade så småningom på en ö där han växte upp. Han blev så småningom en berömd hjälte som dödade den ormhåriga Medusa, och hans barnbarnsbarn var Hercules, känd för sin okontrollerbara styrka och ilska.

Dramatikern Euripides, som levde på 500-talet f.Kr., beskriver historien om Ion, vars far var den grekiska guden Apollo. Apollo våldtog Creusa, Ions mamma, som övergav honom vid födseln. Ion växte upp omedveten om sin gudomliga far, men försonade sig så småningom med sin atenska mor och blev känd som grundaren av olika grekiska städer i dagens Turkiet.

Slutligen hävdade legender att Zeus var far till Alexander den store, den makedonske härskaren som erövrade sitt enorma imperium före 33 års ålder. Alexander ska ha blivit avlad kvällen innan hans mors äktenskap med kungen av Makedonien fullbordades, när Zeus impregnerade henne med en blixt från himlen. Filip, kung av Makedonien, uppfostrade Alexander som sin egen son, men misstänkte att det var något annorlunda med hans befruktning.

Den senare idén, symboliserad av jungfrufödseln, var den mest accepterade – och är nu den vanliga kristna tron. Men den relativa tystnaden om det under kristendomens tidiga decennier tyder inte nödvändigtvis på att de tidiga kristna inte trodde på det. Tvärtom, som bibelforskaren Raymond Brown har noterat, var jungfrufödelsen förmodligen inte ett stort bekymmer för det första århundradets kristna. De hävdade att Jesus var Guds gudomliga Son som blev en människa, utan att försöka förklara exakt hur detta hände.

Denna term skiljer sig från den i det hebreiska Gamla testamentet, som använder ordet "almah", korrekt översatt med "ung kvinna". Den lilla skillnaden i översättning mellan hebreiska och grekiska kanske inte betyder så mycket, men för de tidiga kristna som kunde grekiska gav det profetiska bevis för Jesu födelse från Jungfru Maria.

Matteus bok förklarar att när Josef trolovade Maria, "hittades hon med barn av den helige Ande". Författaren kopplar denna oväntade graviditet till en profetia från Gamla testamentet, i Jesaja 7:14, som säger att "Jungfrun skall bli havande och föda en son och ge honom namnet Immanuel." Enligt profeten Jesaja kommer detta barn att vara ett tecken för det judiska folket att Gud kommer att skydda dem från mäktiga imperier.

Jungfrufödelsen kan tyckas märklig för en modern publik – och inte bara för att den strider mot reproduktiv vetenskap. Även i själva Bibeln nämns idén sällan.