Redan medlem?
Logga in
Kvinnan på den vita stranden
Så kom hon tillslut ut ur skogen, den svarta där sorgefåglarna bodde och ingen hörde hennes rop.
Fullvuxen och stark, den här gången och kanske värdig att kallas för en människa.
Där någonstans i den svarta skogen försvann den dystra flickan, hon som var utan ögon osedd och älskad av ingen.
Och när hon sen återuppstod blev hon stoltare och längre, prövade trevande sina steg, bort och mot den vita stranden.
Fri vers
av
Katinka
Läst 87 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2023-01-05 15:14
|
Nästa text
Föregående Katinka |