Fienden kommer förklädd till en brud
så oskyldigt framåt hon går i sin skrud
med nätta små steg hon trippar fram
med axlar som aldrig känt tyngden av skam

Hon viskar förtroligt och mjukt i ditt öra
berättar om livet och allt hon fått göra
vill locka personliga fakta av dig
med tvetungat falska förtroenden om sig

När masken faller är det redan för sent
du har gått i fällan och står avklädd på scen
publiken har med lögner informerats
du har blivit offentligt reklamerad
och bruden med låtsad förvåning ler

Först då kan du se hennes mörka skugga
den onda glimten i ögat hos suggan
hur hon böjer och vrider sitt narrativ
ställa frände mot frände- det är hennes liv

Att vara i solen eller stormens öga
vilket det blir -det kvittar föga
så länge hon får härja på som hon vill
rör det henne inte att mänskoliv förspills

Så ta dig i akt för den mörka suggan
förklädd till en stråle av gulaste kiss
snart lämnar hon forna vänner i skuggan
om detta kan du vara viss