Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den kärleken, den kärleken... kapitel 1 (5)

 

 

 

I slutet av 1960-talet, innan datorn, mobilen, appar och allt vad det heter tog över och formade om hela världen, då skrivmaskinen, bandspelaren och stenografin var sekreterarens och kontoristens viktigaste arbetsredskap, då ett masinskrivet och attesterat dokument i orginal, kanske bevittnat till och med nästan var heligt och värd sin vikt i guld, och hölls inlåst antingen i datum- eller diarieföljd i arkivskåp på kontoret eller i direktörenas skrivbordslådor, då kopior gjordes antingen direkt genom att skriva orginalet på skrivmaskinen med karbonpapper bakom eller på en Xeroxmaskin, klev en dag en ung tjej i övre tonåren försynt in på kontoret jag jobbade på, för en anställningsintervju. 

Kontorsavdelninarna fanns i flera våningsplan och distribuerade och ansvarade för in- och utförsel av pappersvaror från och till utlandet för ett stort världsomspännande företag. Så det var en stor arbetsplats med många olika yrkesgrupper där alla samarbetade, men ändå var indelade i olika ansvarsområden. Varje avdelning hade sina egna direktörer, ekonomer, kontorister, ingenjörer, sekreterare och postbud. Konkurrensen mellan varje yrkesgrupp var stenhård och det gällde att ha vassa armbågar, ett starkt självförtroende och hålla sig framme för att göra karriär där.

Hon hette Gittan Olsson och var den blygaste viol jag någonsin träffat på. När jag vänligt småpratande visade in henne till anställningsdiektören, tillika min chef Herr Granlund, blossade kinderna upp som solmogna tomater och hon tittade generat ner i golvet medan hon mumlade sitt svar så tyst att det var omöjligt att höra vad hon sa. Hon såg svimfärdig ut och ömsom frysa, ömsom svettas. Visst är det naturligt att vara spänd och nervös inför en anställningsintervju, men detta var väl ändå i överkant? Med ett leende som jag hoppades var uppmuntrande stängde jag dörren om henne efter att ha presenterat henne för herr Granlund och gick tillbaka till mitt eget kontor. 

En halvtimme senare steg de båda in på mitt kontor. "Det här är Birgitta Olsson", sa han till mig. Jag nickade igenkännande. "Hon behöver en skrivmaskin omgående! Finns det nå´n  ledig någonstans?"
"Naturligtvis!", sa jag överraskat och reste mig upp från stolen jag suttit och arbetat från.
"Bra. Hon vet vad hon ska göra."
Så nickade han kort mot oss, vände på klacken och gick bestämt ut genom dörren. 

Fortsättning följer...
@EFM




Prosa (Kortnovell) av Evelyn Falk Möller VIP
Läst 353 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2023-01-06 10:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Evelyn Falk Möller
Evelyn Falk Möller VIP