Kristaller kan inte vara magnetiska, likväl flockas de på din hud och fäster likt stjärnor. Änglar fångar sina avtryck i sand och snö, gyttja. När månen är i ny. Och jag, jag plockar skärvorna. De som glömdes kvar när festen var slut. De i silver och neon. Jag tror att de lämnades med mening.

Du stryker med tummen över min haklinje. Säger att jag är vacker. Jag tror dig. Trots regniga dagar och gråblå himmel.

Och jag tror det är då snöflingorna lyfter sig uppåt igen. Hur kunde jag inte se det.