En vanlig söndagskväll i januari
med duggregn, blåst och rummet kakelvarmt
känns livet lika ljummet, ödsligt, armt
med alla frågorna att vara kvar i.

De stora frågorna, som saknar svar,
om livets mening, kärleken och döden,
om varats villkor, orättvisan, nöden
och varför alla har det som de har.

I januari väcks de stora frågorna
en vanlig dimgrå, blåsig söndagskväll.
Det fladdrar i de falna lågorna.

Jag skjuter sakta kakelugnens spjäll.
I utemörkret viner vinden gäll,
som svar mot innevärmevågorna.