Det har gått ett par veckor in på det nya året. Vi har bara sett regn - dimma - snö. Tröstlöst.
Men så idag: sol från klarblå himmel.

Från uteverandan hör jag nu min mammas röst:
"Ingmar. Nu måste vi gå ut! Ta vara på solen. En så'n här dag får man bara inte sitta inne!"
Så, jag tar mitt kaffe. Sätter mig bredvid henne därute under filt. Kisar mot ljusgivar'n. Smuttar på min dryck.
"Det var bra, att du kallade på mig, mamma!" säger jag efter en stund. "Vill du ha en kopp själv?"

"Ja, tack! Gärna!" svarar hon. "Utan socker som vanligt!"
Ler där i sin himmel bredvid mig.