Medan valvet risslande tickar runt
far resväskor med alla våra minnen
ned för slänten och ut i havet.
Där ängarna intill betas ned av vita kor
år efter år.

Att på största allvar djupdyka
och se sig bottna i sin egen själ
där den var en babypool full med leksaker
förnekar inte haven annorstädes.
Även om du vid kanten betraktade fadäsen
med VHS-kameran bekymrat lutad mot axeln.

Om än gylfen bjöd mig så vänligt att smaka
och mörka moln vältrade sig tungt över havsytan
tillåts regnet bara penetrera en centimeter
av okända, ännu för fiskaren dolda, djup

Du är en turist på mina nedtrampade stigar
varhelst du snubblar står brännässlorna givakt.
Om målet vet du intet, annat än att stigen ter sig oländig
varpå du avbryter din jäktade gång och flyr hemåt
där allt är lent och du-format.

På höjden står jag med alla dina infångade papperssvalor
omsorgsfullt plockade ur nyponrosbuskarna.
De vältrar sig ur min famn i ett moln av brudslöja
återigen spridda korn av äkthet till oläslig skrift.

Och jag grämer mig över mina stigars svårhet
medan jag bistert tynger ner en korg
i pariserhjulets eländiga rundgång.