... eller ens förmår
att se vad jag dig ger
bland allt det andra
du av så många redan får ...

Eller om alla de
som dig allt ger
själva förmår 
att ställa sig frågan
om de av dig något får
annat än tillfredsställelsen
av att få ge
dig allt om vilket du ber ...

För mig
spelar det mindre betydelse
idag än det gjorde igår
huruvida du ser eller ej
vad det är du får av mig ...

Ty nu får du blott 
det jag känner för att ge
Och om det visar sig
att du inte kan eller vill se
vad det är jag ger till dig
är på något sätt mindre intressant
att veta eller ta reda på för mig ...

För om du inte ger  någonting tillbaka
slutar det med att du heller ej
någonsin mer kommer att få något mer
av någonting sådant
vilket kommer från mig ...

Att ge 
anses oftast vara 
det som är gott
och det som gör livet
till det vackra, goda och underbara
vilket genom givandet i sig
låter allt detta bli till det 
absoluta per definition självklara
vilket i sig inte behöver vidare  förklaras ...

Men förutsättningen 
för att någon ska kunna fortsätta 
att bara ta emot mer och mer
utan att den själv någonting
tillbaka någonsin ger
är
att det i dennes omkrets
finns tillräckligt många utbytbara
vilka är beredda att ge
och själva inte förmår
att vare sig inse eller förstå
att de för att kunna fortsätta ge
också själva någonting tillbaka
av dig måste få ...

Idag är detta ej
längre ett problem för mig
eftersom jag såväl
ser, inser som förstår
att och varför
jag bör undvika sådana som dig ...

... och istället välja in
sådana människor i min omkrets
vilka liksom mig 
finner tillfredsställelse i att själva få se
glädjen av att få,
hos den till vilken de av sig själva ger ...

För mig blev denna insikt
någonting som kom att
förvandlas och permanentas
som en självklarhet inom hela mig ...

... först när jag givit så mycket mer
av mig själv till sådana som dig
att det till slut inte längre fanns
nästan någonting alls kvar av mig ...

Och när jag vädjade till dig
om att bistå mig
så fanns du ej längre där
och ännu mindre hos mig här ...

Tyckte jag lärde mig
tillräckligt väl
att inte låta mig utnyttjas av dig
men tiden visade mig med åren
att du utvecklade dig 
till att bli allt bättre på
att lyckas förmå
mig att på nytt vilja ge till dig ...

Men till slut
fick jag på riktigt riktigt nog
Jo, faktiskt!
... jag överlevde inte mer
utan upptäckte att jag dog ...

Det fanns dock någon där
i bakgrundsbruset
som åter tände ljuset
och fick mig att återvända
vaccinerad mot och  för
att inte någonsin mer låta  
någon sådan som dig
åter i mitt liv  få hända ...

... Något som ger mig förhoppning om
att framtiden blir väsentligen ljusare för mig ...

... än vad den kommer att bli för sådana som dig
vilka ej längre är välkomna till mig ...