Med en silvertunga smickrar de lekmännen
Med förskönande retorik och goda löften
Lovar evigt guld och gröna skogar
Om frihet, jämlikhet och broderskap
Med ett leende som direkt når folkets hjärtan
Lovar dem ett kommande paradis
Om de öppnar sina själar inför deras förmodade vishet
Om vi endast offrar allt vi har åt dem
Även de som vi håller som käraste
De som påstås sig se det ljus som ska leda oss
Till frälsning
De som säger sig höra rösten bortom vår existens
Så ska vi leva i evig lycka
Dock bakom deras upplysta fasad
Lurar de ormar vars söta ord döljer det farliga giftet
Som skapar död och elände vart de än sprids
De som trots orden om barmhärtighet saknar sånt
I sina hårda hjärtan
De predikar om generositet och allmosa åt de behövande
Från sina gyllene tron högt uppe i deras elfenbenstorn
Predikar om att dela bröd med din hungrande näste
Medan de frossar i sig allt ur sina lärjungars händer
Predikar om ett kommande paradis åt alla
När de skapar ett helvete av död och förintelse
På lekmännens jord
De säger sig ha gett sina hjärtan till det större goda
Som ska frälsa oss alla
När deras hjärtan, mörka som natten och hårda som sten
Endast tillges åt de själva
Ty inom dem så ekar det tomt
Av den gudomliga kärleken
Som de har grundat sin världsliga makt ur