Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
-


Tankar om vår inre upplevelse och verkligheten

-

Nära gryningen upplevs närvaron i verkligheten starkare när omgivningen vaknar till liv från nattens slummer.

Grader av upplevd närvaro talar för en skapande relation mellan det interna och det externa. Det mentala och det fysiska, som mer och mer verkar vara en falsk uppdelning.

Subjektets verklighetsuppfattning binds ihop till en unik upplevelse, med med ett ramverk som vår psyko-biologi har gett oss genom evolutionsprocessen som är anpassad för just vår mentala förmåga. Vi upplever en verklighet som passar oss och varit fördelaktig för vår överlevnad.

En fladdermus upplever en verklighet optimerad för dess psyko-biologiska förutsättningar, radikalt annorlunda än vår (får man anta).

Desto mer vi undersöker den verklighet vi som oftast tar som ”statisk”, objektiv och självklar – desto konstigare blir den.

Det fasta suddas bort och kvar är diffusa sannolikheter, mörk energi och mörk materia som vi inte riktigt förstår bra nog för att kunna använda det som observationerna berättar till konkreta slutsatser om hur den verklighet som vi befinner oss i är beskaffad i sin grund – och i sin förlängning (eller tvärt om beroende på utgångspunkt) – hur vi, med vårt egna inre perspektiv har kunnat uppstå i denna verklighet med ett eget perspektiv separat från det vi uppfattar som den objektiva världen.

Är vi materia som i en viss konfiguration får ett ”puff” – och så har ett subjektivt perspektiv skapats? Är materia i sin grund mental och ter sig annorlunda än det upplevda mentala enbart för att det beskådas från ett andrahandsperspektiv istället för från ett förstahandsperspektiv – så som vi upplever vårt inre mentala?

Desto ”längre ner” vi kommer i utforskandet av materia desto mindre ”materialistiskt” verkar det vara – det blir mer abstrakt än konkret. Mer som en tanke än en byggsten så som vi tidigare tänkt och uppfattat partiklar som vi under flera hundra år gjort antagandet att den byggt vår verklighet, i allt mindre byggstenar allt eftersom teoretisk fysik och meta-fysikens ontologi utvecklats.

Ett tankeexperiment som är intressant att göra är att vända på den vanliga ordningen, som är att de externa byggstenarna (partiklar) bygger upp din kropp, din hjärna och i sin tur den inre mentala upplevelsen av att existera (även om vi är oförmögna att förstå processen är det rådande att anta att detta är fallet), och detta kallas för det materialistiska eller fysikaliska perspektivet. Tänk istället tvärt om, om du kan – vilket kan vara svårt – att den fundamentala byggstenen för vekligheten är mental aktivitet, som du upplever en del av i ditt inre mentala uppfattning, och att världen utanför också är mental i sin grund, som sitt ontologiska primitiv.

Det innebär inte att det är just din egna mentala aktivitet som skapar världen du upplever (inte i sin helhet) och att om du vänder bort blicken så finns inte personen som nyss stod bredvid dig längre. Det verkar uppenbart vara så att vi är många subjekt som delar en värld tillsammans, en verklighet som många subjekt upplever som tillräckligt lik den som vi kommunicerar till varandra, till trots för vår begränsade konvertering mellan vår inre upplevelse och vår beskrivelse av den i ord ämnad att beskriva upplevelsen genom ordens representationer.

Så hur delar vi en mental värld? På samma sätt som vi antar att vi delar en ”fysisk” värld med materia som byggsten. Övertygande observationer och studier gör att rådande uppfattning är att verkligheten enbart bara har en essens (oftast antagen att vara materia), och att vårt psyke är ett fenomen som är lika med fysiologiska, kemiska och biologiska processer i vår hjärna. Det mentala och det fysiska är alltså två sidor av samma mynt. Enda skillnaden med att anta att den upplevda ”yttre” världen, utanför din egna inre upplevelse, också den är mental, jämfört med att anta att materia också ”är” din inre mentala upplevelse, är att vända utgångspunkten – perspektivet – från ut till in. Från ett externt perspektiv till ett internt perspektiv. Istället för det yttre som utgångspunkt har du det inre som utgångspunkt. Det vi kallar materia ”är” mentalt, precis som det andra antagandet säger att det mentala ”är” materia.

Svaret på hur vi delar världen trots för att vi har olika inre mentala upplevelser är alltså den samma som vid antagandet att vi delar en verklighet byggd av materia, där vårt subjektiva perspektiv också är inkluderat i detta antagande utan att vi tycker att det är något konstigt (förutom det faktum att vi under lång tid inte rört oss en millimeter i förståelsen för hur materia kan ge upphov till mentalt medvetande – vi har dock kartlagt en hel del korrelationer mellan hjärnaktivitet och den inre upplevelsen, men det berättar tyvärr inte något om kausalitet – och ger inget stöd för det materialistiska perspektivet).

Om det är ett likvärdigt antagande, varför inte anta det materialistiska? Båda antaganden kan vara korrekta, eller båda antaganden kan vara felaktiga. Huvudpoängen är att öppna sinnet för andra antaganden än det materialistiska – som genom sin dominans i väst genom hundratals år fortfarande till stor del styr vilka frågor vi försöker utreda och få svar på, och vilka hypoteser vi formar för att utveckla tester för dessa. Många forskare har aldrig tänkt tanken att det mest fundamentala antagandet för verkligheten kan vara fel – det har genom vår kultur sjunkit ner i det undermedvetna och är ytterst sällan utanför filosofiska kretsar något som diskuteras.

En anledning som kan göra att det mentala antagandet är mer fördelaktigt än det materialistiska, är som tidigare nämnt, att materia i kvantfysiken inte längre liknar den materia vi traditionellt sätt tänkt på som materia. Vibrationer i antingen formen av strängar eller ”membran” (som ett underliggande fält genom hela den kända verklighet vi känner till (universum), är två ledande teorier (sträng- och M-teori) för uppkomsten av kvarkar och andra elementära partiklar (elektroner t.ex) som sedan bygger övriga partiklar vi känner till. Dessa teorier stipulerar fler dimensioner än de vi är medvetna om, upp-ner + höger-vänster + framåt-bakåt och tid (4, om tid räknas som en egen dimension till trots för det bevisade tidsrummet). Det innebär att verkligheten har dimensioner vi inte känner till och som våra sinnesintryck (vad det verkar) inte kan få information från, eller i alla fall inte konvertera det till medvetna representationer.

Låter vibrerande strängar eller ”bran” som genom att vibrera eller exaltation i särskilda frekvenser i fler dimensioner än vad vi kan uppfatta, och genom detta ger de upphov till den materia som bygger vår värld lite som hippie-flum a la 70-tal? Ungefär. Det är nog i alla fall inte så de flesta tänker sig materia som byggsten.

De flesta har säkert hört om alpha, beta, delta och theta vågor som vår hjärna ”utsöndrar”, eller snarare vibrerar i, och kanske lite om dess funktioner under sömncykeln som varit ganska uppmärksammat senaste åren. Dessa påverkar vårt sinnestillstånd, vår inre mentala upplevelse och kognitiva funktioner. Vårt subjektiva perspektiv, vår mentala upplevelse, liksom det som teoriseras utgöra materia, bygger båda på vibrationer i olika frekvenser.

Det borde nu framgå att den tydliga gräns vi normalt sätt drar mellan det mentala och det fysiska ter sig vara felaktig, att det egentligen rör sig om en process, och att man kan göra minst två antaganden utifrån detta. Utifrån och in (materialistiska) eller inifrån och ut (analytisk idealism/mentalt primitiv). Det finns fler alternativ men det blir för mycket att gå in på.

Fördelen med det mentala antagandet är att det stora problemet med att förklara hur medvetandet uppstår från materia försvinner. Problemet finns enbart ur det materialistiska perspektivet. Det är, som ytligt beskrivet, också flera likheter mellan det mentala och det som antas bygga materia, vilket gör att teorierna ter sig starkare med det mentala perspektivet. Det kan också vara i det mentala som de ”gömda” dimensionerna finns. Det mentala och den subjektiva upplevelsen med utforskande ”inåt” är en relativt outforskad front i vetenskapen, men med mycket spännande pågående forskning idag.

Ett problem som har varit, och som delvis är, för att på ett rigoröst och vetenskapligt sätt undersöka det inre metala är att själva den vetenskapliga metoden är uppbyggd och utvecklad för att just minimera påverkan av subjektets egna värderingar, trosuppfattningar, bias, upplevelser och allt som kan ha inflytande, då metoden strävar efter det mest sannolika svaret och så nära en objektiv sanning som vi kan komma. Detta har givit fantastiska framgångar på många områden men lämpar sig dåligt när det är just den subjektiva inre upplevelsen som ska studeras. Förbättringar sker hela tiden och vi kommer antagligen att lära oss mycket om vårt psyke sett från det inre perspektivet istället för från det yttre (så som det till stor del tidigare har studerats) under de närmaste åren.

Förhoppningsvis kan kombinationen av bättre förståelse för vilken omfattning subjektets perspektiv har i dess uppfattning av verkligheten och i vilken utsträckning den inre upplevelsen påverkar denna, och vad det som vi kallar ”verkligheten” egentligen är och består av - och hur den verklighet vi delar (objektiviteten eller kanske en mer relativ ”inter-subjektivit”) är i förhållande till och har interaktion med vår inre subjektiva upplevelse.




Övriga genrer (Essä/Recension) av PFJS
Läst 41 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2023-01-16 14:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PFJS
PFJS