Mademoiselle Fontaine

sitter under sitt fragila paraply

mitt i regnig snöstorm

på denna vansinnigt bekväma balkong

ingalunda inglasad

ganska tårögd, smått förfasad

lever hon

högt över alltjämt lyktglänsande trottoar

där såväl militärer

som marionetter

tvingas dra fram i afton

observerar fröken Fontaine

från denna solitära belägenhet

människornas dokumentär

iklädd sin mest mondäna klänning

som lämnar knäna fria

varemellan hon håller fastklämd

en nyss uppkorkad vinbutelj

emedan andra handen är

fullt engagerad med att

ge den första handen assistens

utkämpandes bataljen om

hennes kära paraply

som stormen vill ge vingar

oui oui ouiiiiiiii

ett alltför lätt resebagage

känner sig Fabienne som

en liten tant som nu

nästan skulle vilja vara löjtnant

i markmarkörernas följetong

försöker hon förtvivlat gripa om fåtöljen

med sin tredje arm

kring dess femte ben

på balkongens bedrägliga jordplätt

drömmer fröken om att få promenera

de fyra stegen in

till sin trygga byrå

och obegripligt fullproppade garderob

för att åtminstone finna

någonting varmare