Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett vilt djur glömmer risken med att låta sig tämjas

Jag valde att ta steget och avsluta allt
Jag flydde med livet i behåll men hade
känslorna och drömmarna slitna på väg ut
Jag var det perfekta målet ofta träffad rakt
i hjärtat.

Ett vilt djur i en domesticerad miljö glömmer
risken med att låta sig tämjas, under 19 långa år
var jag fast i ditt grepp. Tid tog det att slita mig
loss, mod krävdes att fortsätta leva livet med
hjärtat och drömmarna slitna på vägen ut

och efter första steget hade jag redan gått för långt
Jag var nu ett skadat djur men med bestämd instinkt
gångerna var många jag snubblade på vägen, rädd
för söka skydd i fel plats valde jag att bli en ensamvarg
längtan av att hitta en hjälpande hand fanns alltid där
men ett skadat djur lär sig och glömmer aldrig risken
med allt låt sig domesticeras

Mamma, jag vet hjärtat den förlåter men bara för det
betyder inte att den glömmer 

Ärren  i hjärtat mitt vägrar vara tysta, de har slutat viska
Nu skriker de sönder lungorna och  påminner om allt
det hemska du tillät mig hända.

 




Fri vers av Sandra De Freitas VIP
Läst 95 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2023-01-16 17:02



Bookmark and Share


  rostspik
Bra tankar, starkt innehåll samt väldisponerad text.
Lyfter på hatten!
2023-01-16
  > Nästa text
< Föregående

Sandra De Freitas
Sandra De Freitas VIP